Allt ljusare kvällar blir det...
det är fördelen med norrland... Ljuset!
I alla fall om sommaren. Att inte behöva tända lampan om kvällen, på ett tag. Men jag vet ju att i slutet av juli så blir det dags igen..
för kvällslampan.
Eller om det är en gråfulvädersdag.
Men den dagen den sorgen. Gråfulvädersdagen alltså.
Då när skymningen börjar lägga sig igen så ska det förhoppningsvis vara varmt om kvällen... så det går att sitta på balkongen med öppna glasrutor och med lyktor tända. Mysa. Filosofera.
Men just nu vill jag bara ha ljus... ljus... ljus... och sol och blå himmel. Fast en och annan regnskur sitter bra. Om nätterna. Då sover jag ju förhoppningsvis.
Ja, jag tycker mycket om ljus. Naturligt ljus. Och stearinljus. Det är alltid lättare att ta bort ljuset om man får för mycket... än att tillsätta naturligt ljus om man får för lite. Att leva bakom fördragna persienner och rullgardiner...
nej, nej, nej...
det är inte jag. Då blir jag arg efter ett tag och känner mig som djur i bur. Faktiskt riktigt grinig. Känner mig inspärrad. Fängslad. Ingen frihet.
Och känner jag mig det minsta frihetsberövad... då rymmer jag. Långt bort. Frihet behöver jag massor av. Frihet på alla sätt. Frihet under ansvar, det gillar jag. Ett av mina ledord.
Fri som svalan under himlakupan. Glad och visslande.
Ja, så ska det vara! Annars får det vara.
I alla fall om sommaren. Att inte behöva tända lampan om kvällen, på ett tag. Men jag vet ju att i slutet av juli så blir det dags igen..
för kvällslampan.
Eller om det är en gråfulvädersdag.
Men den dagen den sorgen. Gråfulvädersdagen alltså.
Då när skymningen börjar lägga sig igen så ska det förhoppningsvis vara varmt om kvällen... så det går att sitta på balkongen med öppna glasrutor och med lyktor tända. Mysa. Filosofera.
Men just nu vill jag bara ha ljus... ljus... ljus... och sol och blå himmel. Fast en och annan regnskur sitter bra. Om nätterna. Då sover jag ju förhoppningsvis.
Ja, jag tycker mycket om ljus. Naturligt ljus. Och stearinljus. Det är alltid lättare att ta bort ljuset om man får för mycket... än att tillsätta naturligt ljus om man får för lite. Att leva bakom fördragna persienner och rullgardiner...
nej, nej, nej...
det är inte jag. Då blir jag arg efter ett tag och känner mig som djur i bur. Faktiskt riktigt grinig. Känner mig inspärrad. Fängslad. Ingen frihet.
Och känner jag mig det minsta frihetsberövad... då rymmer jag. Långt bort. Frihet behöver jag massor av. Frihet på alla sätt. Frihet under ansvar, det gillar jag. Ett av mina ledord.
Fri som svalan under himlakupan. Glad och visslande.
Ja, så ska det vara! Annars får det vara.
Det här gjorde mig glad!
Solvivan skrev en kommentar till mig...
"Jag har nog alltid sett en tydlig glimt av det orientaliska här hos dig. Ordet FÄRGSTARK kommer upp i min hjärna. Liksom variation. I ditt hörn av virtuellen finns varken trist mainstream eller motorväg, däremot massor av spännande stigar med överraskningar bakom varje krök."
Det gjorde mig glad! Varm i hjärtat.
"Jag har nog alltid sett en tydlig glimt av det orientaliska här hos dig. Ordet FÄRGSTARK kommer upp i min hjärna. Liksom variation. I ditt hörn av virtuellen finns varken trist mainstream eller motorväg, däremot massor av spännande stigar med överraskningar bakom varje krök."
Det gjorde mig glad! Varm i hjärtat.
Visst är jag söt!
Här står jag, redo att ta hela världen i min famn...
rätt färg och allt, då jag älskar blått, blålila och lila.
Och ett blått hjärta är inte alls kallt som en sten. Det är varmt, brinnande och pulserande. Precis som röda hjärtan!
Vilken färg har du på ditt hjärta?
En present...
till mig, för att jag svarar på frågor i en panel via nätet.
Passar mig utmärkt. Med present alltså... Från Rosendahl. Två stycken - Grand Cru Spice Mill.
Passar mig utmärkt. Med present alltså... Från Rosendahl. Två stycken - Grand Cru Spice Mill.
Nu behöver jag bara en till... för min älskade rosépeppar.
Här finns de nästa gång jag besöker Sundsvall...
Här finns de nästa gång jag besöker Sundsvall...
Måste ju berömma mig själv...
för nu har jag grejat än mer med kod på min gamla hemsida. I morgon blir det nya hemsidan som ska ges ytterligare en duvning... plus läxan förstås.
Grejandet med gamla hemsidan ingår ju också i läxan. Mest för övnings skull och för att vissa grejor ska fungera bättre.
Har nu lagt in spamfria mailadresser. Och känner mig så nöjd att jag fick det att fungera. Jädrar vad bra jag är! Och roligt är det.
Där sitter jag som en professor Kalkyl och diskuterar med datorn och mig själv. Klurar och funderar och testar. Och får det oftast rätt från början. Jippiiiiiiii... jag kan. Fast inte allt. Jag älskar sånt här.
Naturligtvis är min duktiga kursledare den som lärt mig. Hyllas den som hyllas ska. Nästan all html-kunskap är hans förtjänst!
Grejandet med gamla hemsidan ingår ju också i läxan. Mest för övnings skull och för att vissa grejor ska fungera bättre.
Har nu lagt in spamfria mailadresser. Och känner mig så nöjd att jag fick det att fungera. Jädrar vad bra jag är! Och roligt är det.
Där sitter jag som en professor Kalkyl och diskuterar med datorn och mig själv. Klurar och funderar och testar. Och får det oftast rätt från början. Jippiiiiiiii... jag kan. Fast inte allt. Jag älskar sånt här.
Naturligtvis är min duktiga kursledare den som lärt mig. Hyllas den som hyllas ska. Nästan all html-kunskap är hans förtjänst!
En ängel...
Solen lyser ovan molnen idag...
men den lyser, det vet jag. Har den ju inne i huvudet och kroppen så gott som var dag. I ett lysande humör. Gyllene och vackert.
Så... att det regnar och är grått gör mig inget. Jag tänder bara min inombordssol, mina fina lampor och lite stearinljus. Och så går livet vidare mot framgång och lycka. Är väl inte för inte som man är (vallon-)prinsessa.
För er som ändå tycker att det är trist och grått idag... blir det en bild... där solen skiner varmt och gott, precis lagom varmt var det... och alldeles ljuvligt att krypa runt i kolonilanden bland alla blommor och humlor. Det gör verkligen underverk med humöret.
Så... att det regnar och är grått gör mig inget. Jag tänder bara min inombordssol, mina fina lampor och lite stearinljus. Och så går livet vidare mot framgång och lycka. Är väl inte för inte som man är (vallon-)prinsessa.
För er som ändå tycker att det är trist och grått idag... blir det en bild... där solen skiner varmt och gott, precis lagom varmt var det... och alldeles ljuvligt att krypa runt i kolonilanden bland alla blommor och humlor. Det gör verkligen underverk med humöret.
Själv spinner jag som en katt... och det syns att solen lyser... inombords...
Önskar er en fin onsdag!
Önskar er en fin onsdag!
Finfina kommentarer
Helena skrev i en kommentar...
Du är en riktigt kär vän både här på bloggen och i verkligheten.=)
och inte bara hon skriver fint... många, många andra skriver också så fint till mig. Det gör mig glad. Även om det kanske inte syns här. Men så är det.
En blomma delar jag ut till er alla, mina bloggvänner. Och tackar!
Jag skulle gärna...
dansa så här överallt, utan att skämmas det minsta... om jag bara finge besöka alla dessa platser där det dansas.
Vem sponsrar mig - så dansar jag
Vem sponsrar mig - så dansar jag
Söndag och fint väder...
dansar zorba hela dagen, med min arm...
: )
: )
Visst dansar jag fräckt...
på mitt släta golv, för här ska inte brytas något mer!
på mitt släta golv, för här ska inte brytas något mer!
Här ska dansas...
Har anmält mig till afrikansk dans... med en av de bästa dansarna i Floor Filler... Willson Phiri.
Så nu vet jag vad jag ska göra tisdagskvällar från mitten av september och fram till jul... det blir skaka rumpa. Denna gång, liksom då jag anmälde mig till den mentala träningen och avslappningen, så såg jag plötsligt annonsen i blaskan. Ögonen gick raka vägen till texten om kursen. Här ska anmälas, sa hjärnan. Och så gjorde jag det. Precis som hjärnan bestämde.
Så nu är det kört.
Att ångra sig alltså. Fast jag ångrar inte detta. Det ska bli kul!
Hur man dansar afrikanskt vet jag inte. Det lär jag bli varse. Säkert är det bra och inspirerande. Bra motion blir det ju alla gånger. För mycket jag gör går ut på att få motion alldeles av sig självt, liksom utan att det kallas motion. Det blir roligare så.
Antar att det är stora speglar i danslokalen. Det kan föranleda att jag känner mig fånig. Fast å andra sidan brukar jag ju teaterapa mig vid speglar, och överallt annars, om jag får en chans. Men inte alla speglar är jag kompis och bundis med. En del ljuger, som min stora spegel hemma. Den säger att jag är en liten Michelinkvinna, fast jag inte är det, och så tror jag på den. I kväll apade jag mig framför Lillprinsessas spegel där jag kan se hela mig. Stirrade som om jag såg ett spöke, fast det bara var jag själv där mitt emot. Det var inte alls samma Michelinkvinna som i hemmaspegeln. Där var en slank kvinna. Som liknade mig. Snacka om att jag stod som ett fån och tappade hakan. Detsamma gjorde hon i spegeln så jag utgår från att det var mig själv jag såg.
Kanske kvittar det att alla alltid sagt att jag inte är tjock. Det sitter i mitt huvud, och är rotat från barndomens hårda ord om mig. Inte heller då var jag tjock. Jag har sett några foton från den tiden och jag var mager som en sticka.
Så... även det kanske kan botas med en massa speglar tillsammans med dansen. Att jag får tillfälle att se mig från alla de håll och vinklar kan nog göra att jag inser verkliga fakta.
Smart hjärna jag har... för det var ju den och ögonen som tänkte ut att jag skulle anmäla mig till den afrikanska dansen.
Kom an nu - vem dansar med mig...
Så nu vet jag vad jag ska göra tisdagskvällar från mitten av september och fram till jul... det blir skaka rumpa. Denna gång, liksom då jag anmälde mig till den mentala träningen och avslappningen, så såg jag plötsligt annonsen i blaskan. Ögonen gick raka vägen till texten om kursen. Här ska anmälas, sa hjärnan. Och så gjorde jag det. Precis som hjärnan bestämde.
Så nu är det kört.
Att ångra sig alltså. Fast jag ångrar inte detta. Det ska bli kul!
Hur man dansar afrikanskt vet jag inte. Det lär jag bli varse. Säkert är det bra och inspirerande. Bra motion blir det ju alla gånger. För mycket jag gör går ut på att få motion alldeles av sig självt, liksom utan att det kallas motion. Det blir roligare så.
Antar att det är stora speglar i danslokalen. Det kan föranleda att jag känner mig fånig. Fast å andra sidan brukar jag ju teaterapa mig vid speglar, och överallt annars, om jag får en chans. Men inte alla speglar är jag kompis och bundis med. En del ljuger, som min stora spegel hemma. Den säger att jag är en liten Michelinkvinna, fast jag inte är det, och så tror jag på den. I kväll apade jag mig framför Lillprinsessas spegel där jag kan se hela mig. Stirrade som om jag såg ett spöke, fast det bara var jag själv där mitt emot. Det var inte alls samma Michelinkvinna som i hemmaspegeln. Där var en slank kvinna. Som liknade mig. Snacka om att jag stod som ett fån och tappade hakan. Detsamma gjorde hon i spegeln så jag utgår från att det var mig själv jag såg.
Kanske kvittar det att alla alltid sagt att jag inte är tjock. Det sitter i mitt huvud, och är rotat från barndomens hårda ord om mig. Inte heller då var jag tjock. Jag har sett några foton från den tiden och jag var mager som en sticka.
Så... även det kanske kan botas med en massa speglar tillsammans med dansen. Att jag får tillfälle att se mig från alla de håll och vinklar kan nog göra att jag inser verkliga fakta.
Smart hjärna jag har... för det var ju den och ögonen som tänkte ut att jag skulle anmäla mig till den afrikanska dansen.
Kom an nu - vem dansar med mig...