Mötet
Dessa inlägg om Ynka Enöga har inget med någon levande människa att göra. Det är enbart min egen fantasi som jag skriver ner för mitt höga nöjes skull.
Alltså, detta är mina ord och jag har skrivit allt och ingen mänsklig förlaga finns för personerna.
Sjätte och sista delen i berättelsen om Ynka Enöga
Tiden på arbetslägret har snart gått. Nu är det bara några veckor kvar. Ynka har hela tiden lyckats hålla sitt surfande på personaldatorerna hemligt. Och eftersom ingen vet att hon sitter på arbetslägret så har ingen heller hälsat på henne. Hon tackar sin lyckliga stjärna att Bror Duktig inget vet om hennes öde. Vem vet vad han har kunnat hitta på medan hon suttit där. Kanske till och med tagit över hennes bostad…
Bror Duktig har under lång tid försökt få tag på Ynka. Han har varit så upphetsad och till sig över att få veta vad hon tyckte om ringen han sände till henne. Han vet inte att hon tror att det är Lord Byrån som sänt den. Bror Duktig har varit hem till Ynka ett flertal gånger och ringt på men hon har inte verkat vara hemma. Dörren har varit låst och persiennerna nerdragna. Kanske hon är på semester, har han tänkt. Och kanske kan man säga att Ynka är på en sorts semester… för hon lever ju ett helt annat liv nu än hon gjorde hemma.
Ynka har lektioner i hur man ska tala, får veta att kvinnor inte ska svära och vara påstridiga. Ynka låtsas att hon förstår det och gör läraren till viljes. Men innerst inne gapskrattar hon åt hela lektionen. Inte tänker hon ändra sig inte. Hon ska ut härifrån bara… och kommer hon ut genom att sluta svära så ska hon sluta svära för ett litet tag. Men sedan kommer hon att prata som hon vill. Förutom lektioner i hur en kvinna ska vara och bete sig så har hon sina städuppgifter kvar. Nu går hon trallande till städning och personalen tror att hon ändrat sig till det bättre. De skulle bara veta…
Ynka surfar den mesta tiden av städningen. Hon pratar med Lord Byrån och alla män hon lyckats få intresserade. Nu är det nära att Lord Byrån ger med sig och kommer till ett möte med henne. Då ska hon minsann visa vem som bestämmer och sedan kommer han att vara såld på henne i evighet. Hon lockar och lovar och lockar och pockar… skriver de mest heta brev hon någonsin gjort. Allt för att få ett möte med honom. Hon kan inte bara ge upp nu. Hon är så tänd på honom att hon skulle göra vad som helst för honom. Och det gör hon ju, tycker hon, för hon är ju på arbetslägret och smiter inte iväg därifrån. Hon har till och med fått sådan frihet att hon kan få gå ensam till kyrkan om hon vill. Men hon har inte sagt till personalen att kyrkan är det värsta hon vet och att hon inte kommer att ta ett endaste litet steg innanför dess dörrar. Hellre dog hon…
Men Ynka brukar sitta på en bänk utanför kyrkan… precis utanför den stenmur som omgärdar kyrkan. Där går det bra att sitta och hon känner inte av de olustkänslor som hon får om hon går in i kyrkan eller på kyrkogården. På bänken brukar Ynka sitta och fördriva tid och drömma om mötet med männen, och då helst Lord Byrån. Ibland lägger hon sig på bänken och slumrar till för en timme eller två. Oftast brukar hon då ha klätt av sig klänningen, sjaletten och sparkat av sig träskorna. Hon vill ju få fin färg på hela kroppen till mötet med männen… eller mannen i hennes liv. Och hon har ju mycket kropp att bli brun om. Där hon legat precis som hon är skapad har hon hört tassande steg men inte sett vem som tassat. Hon har då antagit att det varit en ekorre eller en katt som strukit förbi. Men varken ekorrar eller katter stryker förbi kyrkan längre. Det har kyrkvaktmästaren sett till. Han skjuter alla katter och ekorrar han ser. Ibland har han skjutit mot förbipasserande människor med… speciellt om de pratat eller haft freestyle på sig. Det skulle vara tyst och stilla på hans kyrkogård och i hans kyrka. Ynka har han inte skjutit mot… däremot tittat på. Tittat mycket och länge, intresserat och ingående. Ju fler gånger Ynka legat där på bänken desto mer närgången har kyrkvaktmästaren blivit där han stått med handen i byxan. Han kände sig mycket intresserad av Ynka men visste att hon var från arbetslägret och vågade inte närma sig henne mer än bakom en buske. Det visste ju han hur de kvinnorna var. Lössläppta och ilskna. Det var inte första gången han varit intresserad av en kvinna från arbetslägret. Men alla gånger hade det slutat med att kyrkvaktmästaren fått stryk på ett eller annat sätt av dessa kvinnor. Nu var han ganska rädd för dem trots att han var mer än intresserad.
Ynka låg och funderade på om hon skulle ta och stämma träff med Lord Byrån på och vid denna bänk. Den rymde ju henne och den gode Lorden kunde ju ligga ovanpå henne eller under henne. Hon slickade sig om munnen och trutade som för att ge en kyss, kyrkvaktmästaren höll på att gå upp i limningen. Strax klädde Ynka på sig och försvann bort mot arbetslägret. Det var dags för mat. Sedan var det kväll och Ynka skulle försöka sig på att komma åt en dator igen. Hon hade upptäckt att på kvällarna var tillsynen lite dålig och den som ville kunde smita undan för egna göromål. Hon fick tag på datorn och skrev till Lord Byrån. Glödande ord gick fram och tillbaks mellan dem och till sist fick hon honom att gå med på att träffas. De skulle träffas utanför kyrkan, vid bänken. Hon skulle sitta där med sjalett, klänning och träskor och ha en blåklint i handen. Lord Byrån sa att han skulle komma direkt från arbetet och anlända i sin arbetsbil. Ynka tyckte att det lät bra och såg för sig en Rolls Royce eller liknande. Detta skulle nu utveckla sig bra, tänkte hon och log så rart man nu kan le om man är Ynka.
Senare på kvällen hittade personalen Ynka sjungande ute i trädgårdslandet där hon rensade ogräs alldeles frivilligt. De berömde henne och hennes utveckling till det normala. Ynka skrattade inombords åt att de var så lättlurade. Var det så här lätt kunde hon hädan efter åka på arbetsläger lite då och då, nu visste hon ju hur den slipstenen skulle dras och hur hon kunde sno åt sig fördelar. Inte tänkte hon bättra sig på någon sätt, aldrig. Hon var ju bra som hon var, tyckte hon. Det var de andra som var veka och pryda och korkade. Ynka var den bästa av de bästa.
Mötet med Lord Byrån skulle ske på torsdagen i veckan efter. Och fredagen skulle vara den sista dagen på arbetslägret för Ynka. Hon var nu mycket glad och alla förvånades över hennes plötsliga utveckling. Ynka gick omkring och log för att de var så korkade och trodde att hon ändrats och för att hon skulle få möta Lord Byrån. Ynka skrattade och log och arbetade på hela veckan. Hon var som en förebild för de andra intagna på arbetslägret. På nätterna låg hon vaken och pillade på sig själv och stönade. Hon tänkte konstant på Lord Byrån. Inte en enda gång sedan hon fått klart ja till ett möte med honom hade hon varit till kyrkbänken. Kyrkvaktmästaren hade börjat smyga runt arbetslägret och snoka och flukta. Några av kvinnorna där hade upptäckt honom och smitit undan med honom för en liten stund. Personalen hade sett kyrkvaktmästaren glatt gå förbi och visslande vinkat till dem. Vad de inte visste var vad han sysslat med… tillsammans med några av de intagna kvinnorna. Ynka visste precis vad de sysslande med. Hon hade ju sett alltsammans och börjat fundera på att delta hon med. Men hon visste att om hon blev påkommen så var det slutet på hennes romans med Lord Byrån. Hon skulle inte ha en chans att smita iväg till mötet då. Hon skulle bli inlåst och påpassad dygnet runt.
Dagarna gick. Kyrkvaktmästaren grävde gravar och smög bland vissa kvinnor på arbetslägret. Grävde och smög. Ynka låtsades inte se det och var på ett strålande humör och arbetade på. Hon hade ju sitt lilla äventyr att se fram mot. Snart skulle de ju träffas, äntligen. Som hon längtade.
På onsdagskvällen överraskade Ynka personalen med att frivilligt ta en dusch. Tidigare hade hon bråkat och slagits och försökt övertyga dem om att man inte duschar mer än någon gång i månaden. Hon ville inte komma smutsig till sin älskade Lord Byrån.
Lord Byrån, som ju är vår Rasker-Billy, har vissa misstankar om vem han ska ha en träff med. Han vet ju att Ynka är totalt galen i honom och har varit på jakt efter honom i evigheter. Men av bilden att döma är det ju ett bombnedslag med kurvor och blont hår. Men i alla fall… det är något som påminner om Ynka i det de pratat om. Han blir inte klok på vad bara… Men eftersom de ska träffas vid en kyrka så kan det inte vara Ynka, tänker han. Hon hatar ju kyrkor och mår illa vid dem. Så han känner sig ändå ganska säker inför mötet. Lord Byrån går och köper ett vackert halsband med lädersnodd att ha runt halsen. Han vill ju ha något vackert att ge den sköna damen när de nu ska ses för första gången. Lite fundersam är han på hur han ska förklara bilden på den sköna shejken som han haft som sin presentationsbild. Men det löser sig nog tänker han… Han får hitta på något. Ännu är det bara onsdagskväll och han hinner tänka ut en lösning på det under torsdagens arbete. Tur att hon godkände att han kommer med arbetets bil, hon hade ju kunnat göra motstånd mot det och tro att han var mer simpel än vad han är. Vad han inte talade om är att det är en grävskopa han kommer åkande i.
Torsdagsmorgonen randas. Det är en mulen och gråtrist dag. Ganska skumt är det både ute och inne trots att det är full sommar. Regnet hänger i luften. Träden fladdrar sakta med sina bladhänder i vinddraget.
Kyrkvaktmästaren gräver en stor familjegrav alldeles nära kyrkans vägg. Det är två äldre personer i samma familj som dött och som ska begravas på lördagen. Ynka är på strålande humör och äter massor med havregrynsgröt, arbetar som besatt och gör allt för att visa sig från sin bästa sida. Lord Byrån gräver hål i en gata och i nästa gata…
Arbetsdagen denna torsdag tar slut. Kyrkvaktmästaren rätar på sin onda rygg. Det tar på att gräva en hel dag… men nu är graven klar i alla fall. Ingen Ynka har han sett på bänken idag heller. Och inte har han vågat smita från grävningen för det måste ju vara klart denna dag. Lord Byrån ställer för avspärrningarna runt det hål han sist grävt i gatan och dammar av sig lite. Tänker att han skulle ha duschat och fräschat till sig men damen i fråga är ju förvarnad att han kommer direkt från arbetet. Halsbandet har legat i grävaren hela dagen i väntan på att få läggas runt halsen på damen han ska träffa vid kyrkan. Ynka klär sig i en ren arbetslägerklänning och även en ren sjalett. Hon vill ju vara så fin hon kan inför träffen. Hon smyger ut osedd och tar sig till bänken utanför kyrkogården. Där sätter hon sig och väntar. Plockar och pillar lite på blåklinten hon har med sig för att visa vem hon är. Lägger klänningens veck tillrätta och petar in lite hår under sjaletten. Hon har håret utslaget denna kväll, inte som annars flätat och uppsatt i en stram knut. Så var alla kvinnor med långt hår tvingade att göra på arbetslägret. De gick runt och såg ut som elaka gammaldags skolfröknar.
Ynka lägger märke till att en stor grävmaskin står bredvid stenmuren som går runt kyrkan. Ser också den stora grävda graven som kyrkvaktmästaren gjort under dagen. Tänker på att även kyrkoarbetet moderniserats och att de nu gräver gravar med grävare. Ynka väntar och tittar sig runt… väntar. Väntar.
Lord Byrån kom lite tidigare till mötesplatsen och fick en ingivelse att gömma sig för att få se den sköna dam han stämt träff med lite i smyg först. Alltså stod han i buskaget bakom bänken där nu Ynka sitter och väntar på honom. Lord Byrån har stått som förstenad i minst fem minuter och tankarna har snurrat som galna karuseller i hans huvud. Det var ju Ynka! Han är lurad… hur ska han ta sig ur detta? Nu är det kokta fläsket stekt… eller, fläsket sitter på bänken utanför kyrkan och ska träffa honom. Aldrig, han vill inte. Aldrig. Han känner sig desperat och lurad som aldrig förr. I handen dinglar halsbandet han skulle förära henne. Han vet inte hur han ska komma undan denna dejt. Plötsligt ser han halsbandet… med sin starka lädersnodd. Han kastar sig fram genom buskaget med ett enormt prasslande. Ynka som inte tänker speciellt på detta prasslande då det alltid prasslat där gör inget för att undkomma sitt öde. På en sekund har hon lädersnöret runt halsen bakifrån och det dras åt hårt. Hon kan inte andas. Får inte luft. Kan inte se vem som gör henne så illa. Var är hennes fästman nu när hon behöver honom… hon ropar på Lord Byrån. Förgäves. För det är ju han som står bakom henne och håller i lädersnodden. Ynka blir allt mer blålila i ansiktet och får ingen luft. Lorden är stark i armarna och håller fast.
Plötsligt blir Ynka slapp i kroppen och sjunker ihop. Ögat hoppar ur sin håla och ramlar studsande ner på marken och in mot kyrkans stengärdsgård. Lord Byrån märker inte detta. Men han märker att livet flytt från Ynka och suckar tungt och lättat. Nu gäller det att komma sig iväg härifrån. Lorden hämtar grävaren och med hjälp av den lyfter han upp Ynka och hivar iväg henne ner i graven bredvid kyrkomuren. Den grav som kyrkvaktmästaren haft sådan möda att gräva under dagen. Snabbt öser han över jord och plattar till. Vänder grävaren och åker lugnt därifrån. Ingen har sett honom vad han kan se.
Kyrkvaktmästaren hoppar stelt över stengärdesgården och plockar upp Ynkas tappade öga. Stoppar det i byxfickan och går fram till den nu upptagna graven. Rycker på axlarna och vänder ryggen till. Ännu en från arbetslägret som fått sätta livet till. Tja, sådana kvinnor brukar det gå illa för, tänker han och pillar på ögat i fickan. Snygg kille som hon skulle möta… kanske jag ska ta och göra en framstöt där.
Han kan ju få ögat som present av mig så blir han mör och villig… kanske redan i kväll.
Kommentarer
Trackback
Trackback-URL för detta inlägg: