Nina på Johangården

Dessa inlägg om Ynka Enöga har inget med någon levande människa att göra. Det är enbart min egen fantasi som jag skriver ner för mitt höga nöjes skull.

Ynka blir sittande hela dagen och fingra på den blänkande ringen. Hon är överlycklig och kan inte tänka klart. Det pirrar som av sockerdricka i hela hennes kropp. Hon äter inget på hela dagen och har helt glömt bort det bruna brevet som ligger på hennes köksbord.

Sedan hon sansat sig en liten gnutta går hon till datorn och loggar in på dejtingchatten. Efter ett tag kommer också Lord Byrån online. Han är den man som hon helst vill ha att göra med. Den man som hon är mest förtjust i. De andra kan hon ha vid sidan om tänker hon. Det är alltid bra att ha en man i byrålådan… och då inte bara den sortens manliga del som hon har i garderoben bredvid brännaren. Hon kuttrar och skriver kärleksord till Lord Byrån… och han kuttrar likadant tillbaks. Det går heta ord genom kablarna mellan deras datorer. Så heta att datorerna riskerar att börja brinna. Ynka har bestämt sig, hon vill träffa Lord Byrån och börjar prata i sådana termer. Lord Byrån blir lite tveksam och ska fundera säger han. Men Ynka bryr sig inte så mycket om hans funderingar. Hon har bestämt att det ska bli de två, punkt och slut. Ingen annan får komma mellan dem men det har hon inte sagt till Lord Byrån. Han är hennes, det finns ingen tvekan om saken, inte för Ynka i alla fall.

Natten är sen och Ynka känner sig lite sömnig. Hon är så kär att hon går på högvarv och då blir man till slut trött. De avslutar sin lilla kärleksduett på nätet och hon går till köket. Där får hon syn på brevet mitt på bordet. ”Nä, jag vill äta något först innan jag öppnar det, säger hon, det är säkert bara elräkning eller något sådant ointressant”.

Ynka letar i skafferiet och kylen och plockar åt sig lite av varje. En starköl sveper hon på stående fot och rapar högt och ljudligt så att porslinet i köksskåpet skramlar. Ynka går på toaletten, speglar sig och tycker att hon är den vackraste kvinnan på jorden. Hon tar fram en liten barnkratta och krattar sitt långa stripiga hår. Bättrar på läppstiftet inför natten och ger spegeln en slängkyss. Nu fattas bara en skön man, tänker hon och går tillbaks till köket för att släcka lampan. Då ser hon brevet.

Ynka tar brevet i handen och går till sitt sovrum. Det är inrett med världens största och mjukaste säng. I sängen har hon sidenlakan som hon snott på NK och ett överkast hopsatt av massor av djurhudar. Kuddar i mängder att luta sig mot och ljusstakar med levande ljus överallt. Ett riktigt kärleksnäste tycker Ynka. Hit vill hon ha Lord Byrån för att vänslas och leka kära lekar. Vad han vill bryr hon sig inte det minsta om. Hon är kär och då är det bäst att han också är det. Hon stryker med sin stora vårtiga hand över djurhudarna och ryser lite. Tänker på hur hon ska behandla Lord Byrån då de äntligen träffas. Hon blir alldeles het vid dessa tankar och går till fönstret för att öppna det en stund. Brevet ligger på sängen.

Nattluften är frisk och sval och Ynka super in den med stora andetag. Hon tycker egentligen inte om friskt luft men har inget annat att välja på. Sakta blir hon svalare inombords och även om kroppen. Hon är ju naken och nattlinnet ligger på golvet sedan hon i morse tog av sig det. Ringen hon fick tidigare med posten idag ligger på hennes digra nattduksbord och blänker och gnistrar vilt. Ynka tittar på ringen ofta. Hon är så lycklig. Hon kommer på att hon glömde att fråga Lord Byrån om det var han som sänt ringen. Men det måste ju vara han… för är man kär så sänder man små kärleksbevis till varandra, det har någon sagt till henne.

Vad Ynka inte vet är att det är hennes halvbror som stulit ringen hos en grevinna och sänt den till Ynka. Det är därför det inte fanns något litet meddelande med i paketet. Han är lite tänd på Ynka och tycker att eftersom de är bara halvsyskon så kan de gifta sig med varandra. Sådant får man göra nu för tiden tänker halvbrodern, och Ynka brukar minsann inte bry sig om vad som är gångbart eller i tiden. Hon brukar göra som hon själv tycker och tänker. Bror Duktig och Ynka har inte växt upp tillsammans då de har olika fäder. Så de har inte träffats förrän i vuxen ålder och Bror Duktig föll som en fura för den yppiga och frigjorda Ynka. Hon verkade så världsvan och elegant, tyckte han… men inget har han sagt till Ynka om det. Hon vet inte ens att han är kär i henne. Deras mamma vet heller inget om Bror Duktigs planer på giftermål och vem han vill gifta sig med. Kanske skulle hon då ha övertygat honom om att det inte var riktigt bra. Bror Duktig gjorde allt för att få eventuella friare att försvinna från Ynka. Han var svartsjuk och kunde vara ganska hårdhänt med friarna. Men inte inför Ynkas ögon. Hans hårdhet och svartsjuka togs ut i skydd av mörkret och de som råkat ut för honom var sig inte lika längre och definitivt inte intresserade av Ynka. Och Ynka fattade inget. Hon ville ju träffa dem men de såg ut som om de fått rejält med stryk och verkade frukta henne istället. Bara så där helt plötsligt.

Ynka stängde fönstret för hon gillade inte att bli allt för sund av sig. Brevet låg på sängen och väntade. Hon sparkade till nattlinnet så att det åkte under sängen. Tog nagellacksflaskan och började måla tånaglarna. Det gick mycket nagellack till hennes stora tånaglar och flaskan räckte precis runt till alla tio tår. Under tiden nagellacket torkade lutade sig Ynka tillbaks i fåtöljen och drömde om Lord Byrån. Hon hade fått honom riktigt under huden och in i minsta skrymsle. Hennes kropp ropade efter honom och hennes tankar var hos honom allt oftare. Ibland hände det att hon tänkte på Rasker-Billy och funderade var han hade tagit vägen. Han kunde ju inte bara ha försvunnit upp i rök. Detta var underligt hur han bara var borta. Hon tänkte att hon skulle forska lite mer i detta. Han kunde vara bra att ha i reserv någon dag. Och det var lustigt hur lika Rasker-Billy och Lord Byrån egentligen var. Samma ord och ordvändningar och samma uttryck i mångt och mycket… kunde det verkligen finnas två män som var så lika?

Där hon låg bakåtlutad i fåtöljen viftade hon på tårna för att nagellacket skulle torka fortare. Så kom tankarna på hennes halvbror. Han hade luktat underligt idag. Hade han tänt på igen? Han var så närgången och besvärlig när han hade tänt på och idag hade han bara varit lugn och förunderligt stilla, detta trots att han hade luktat… Vad Ynka inte visste var att halvbrodern varit spänd på att se om paketet med ringen kommit fram. Han ville så gärna se om Ynka blev glad åt ringen som blänkte och gnistrade så det nästan gjorde ont i ögonen. Och han hade ju haft ett eländes sjå att få tag i den. Grevinnan vaktade ju sina smycken med sitt liv nästan och det hade tagit timmar att få henne att somna för natten så han kunde sno ringen. Men detta visste inte Ynka… hon tittade på brevet på sängen.

Brevet väntade lugnt på sängen och Ynka dåsade till där i fåtöljen. Hon drömde om Lord Byrån och Rasker-Billy. De hade båda bett henne om en dejt. Ynka frustade i drömmen och log brett. Äntligen…

Då vaknade hon. Något hade kittlat henne på magen. En spindel… den högg hon snabbt som sjutton och stoppade i munnen. Smaskade och tuggade. Såg brevet och bestämde sig för att gå till sängs. Där skulle hon läsa brevet och sen somna i lugn och ro och drömma färdigt om mötet med hennes sköna män.

Väl nere bland sidenlakanen öppnar hon brevet… och utstöter det hemskaste skri. Ingen sover mer den natten. Förutom Ynka, sedan hon bestämt sig för att inte bry sig om brevet mer.

I brevet stod att Ynka på grund av sitt osedliga leverne skulle på arbetsläger med början dagen därpå. Hon skulle packa en väska med de nödvändigaste och vara redo tidigt på morgonen när skjutsen skulle komma för att hämta henne. Ynka väste och kippade efter andan, svor och förbannade, hotade och vrålade. Nej, hon hade inte tänkt följa med på något arbetsläger. Hon hade män att träffa. Och hon hade inte betett sig osedligt… inte kunde hon hjälpa att byborna var så pryda och skenheliga. Hon skrynklar ihop brevet och slänger in det under sängen. Vänder sig om och drar sidenlakanet över huvudet och somnar.

Tidigt på morgonen bankar det hårt på Ynkas ytterdörr och in kliver tre poliser och fyra män med vita rockar. Med sig har de en underlig kofta med mycket långa ärmar. Ynka vänder sig bara om på andra sidan och fnyser. Alla sju män tar med gemensamma krafter tag i Ynka och drar henne ur sängen. De tar på henne den underliga tröjan och knyter fast dess långa ärmar på ryggen på henne. Hon sitter som i ett skruvstäd och morrar och hotar. Männen frågar om hon har packat något och ska ha det med sig. Hon vrålar att hon inte ska ha något med sig och att hon inte ska iväg till något arbete. Männen tar med gemensamma krafter ut Ynka och placerar henne i en skåpbil och iväg åker hon. Mil efter mil, timme efter timme åker de. Sedan är de framme.

Ynka sitter i sitt lilla rum på arbetslägret och svär. Hon har fått lov att ta på sig en ful klänning och fula träskor och på huvudet ska hon ha en sjalett. Detta har kvinnan som bestämmer sagt. Schemat för hennes digra arbete ligger framför henne på stolens sits. I hennes rum finns bara en stol, ett litet bord med en bibel på och sängen. Högt uppe under taket sitter ett litet fönster med galler för. Hon känner sig som i ett fängelse.

Gonggongen slår och det är dags för kvällsmat. Ynka masar sig iväg och är sur och förbannad. Hon äter sin mat och går sedan tillbaks till sitt lilla rum. Där sitter hon och surar resten av kvällen och lägger sig tidigt. Morgonen kommer allt för snart. De ska börja arbeta redan klockan halv sex på arbetslägret. Allt för att inte få tid att tänka på osedligheter. Ynka får skala potatis, flera säckar potatis. Hon skalar och svär och skalar och svär… sedan får hon tvätta golven i alla rum och gemensamhetsutrymmen. Toaletter ska städas, trädgårdslanden ska grävas, tvätt ska tvättas och strykas… Ynka får arbeta som aldrig förr och slocknar tidigt om kvällarna. Hon har till och med slutat att svära och morra. Hon hinner helt enkelt inte. Inte heller hinner hon tänka så mycket på män. Det blir en stund sedan hon utmattad lagt sig och strax slocknat på kvällen.

Med tiden får Ynka allt mer förtroendefulla arbetsuppdrag och väntar nu på en chans att smita därifrån. Hon ser små blottor i vakthållningen men inte tillräckliga för att hon ska kunna ge sig av. Ynka får det ärofulla uppdraget att städa även personalens utrymmen och kontor. Där finns datorer, det är det första Ynka ser. Men hon låtsas inte om att hon sett datorerna, hon vill inte avslöja sig. Med en dator kan hon ju fortsätta hålla kontakt med Lord Byrån och kanske kan han rädda henne från den penibla situationen. Ganska snart får hon tillfälle att surfa ut på internet. Hon skriver långa glödande brev till alla sina män som hon träffat på dejtingsajten. Nu gäller det att hålla fyr i dem och deras intresse uppe. Hon ska på inga villkors vis vara kvar på arbetslägret tiden ut, tänker hon. En av männen ska minsann få rädda henne. Om han sedan får henne det får hon se då…

Det visar sig vara lite svårt för Ynka att få någon av männen att hämta ut henne. De är upptagna med arbeten och träning och sådant. Ynka arbetar på med de arbetsuppgifter hon får men planerar att när hon är fri att tända på hela stora huset och sedan sitta där och titta på och skratta när det brinner ner. Aldrig mer ska hon till detta arbetsläger.

Aldrig mer…